Vasamusik i tevrutan

Vaasapedia
Loikkaa: valikkoon, hakuun

Vasabladet 15.3.1994


Den finlandssvenska televisionens Vasaenhet har kört igång en rockdrive och utlovar en programserie om musikhändelserna i Club 25. Bildsekreterare Aija Valtonen kom på iden att man skulle göra tv-program om klubbkvällarna. Och hon fungerar också som projektets organisatör och en förenande länk.

Serien inledde med banding av vasabandet Stompin' Devils Cajun Band och Klamydiagänget i veckoslut ovh som regissör sågs Peruna Björklund. - Jobb fanns för alla och specielt som vi försökte skapa ett organiserat kaos för att undvika normala metoder. Intervjuerna kommer till exempel samtidigt som musiken, förklarar regissören, som bär det slutliga ansvaret för projektet. - Dessutom har vi i stället för tre kameror, vilket är det normala, fem kameror för att erhålla ett snappare resultat och för övrigt har vi också mera gång än vanligt som jobbar med ljus och ljud.

Programmet som nu bandades är ett så kallad pilot- eller försöksprogram. Det gjordes också i försökssyfte helt färdigt och kan ses i rutan i augusti. Om responsen då är positiv görs senare fyra program till, lovar Peruna.

Stompin' Devils Cajun Band har lärt sig sin läxa och den speciella lousianarytmen klaras nu också av österbottniska spelman. Trummisen Juha Kalliomaa har kommit med i bandet för att sköta takten och hans mjuka virvelarbete var förtjänstfullt. Men å andra sidan var det kanske just det som gjort att djävlarna inte mera hoppade fram så ofta? Bandet kan verkligen sin sak och ingen kan vara oberörd då man hör den lyskraftiga vokalisten-violinisten Tarja Huntus. Son bandets bästa stycken nämner gitarristen Hannu Viinamäki Madri grass och slutnumret Devil went down in Georgia.

Stompin' Devils drog igång och sedan fick man uppleva musikhistoria i Vasa. Upp på scenen steg nämligen förutom Stompin' Devils också Klamydia och tillsammans spelade de I have a lot of money och fick då verkligen publiken med sig. Då dessutom Klamydias trummis Riku Purtolas speciella solo på munharmonika satt som det skulle var folkfesten ett facktum.

Efter pausen övergick man till punk och televiseringen av tillställningen bidrog till Klamydia-gängets spelglädje. Om stompin' Devils hade varit något återhållsamma så ökade Klamydia bara öset. Det går hårt då det inte finns några bromsar och tack vare den noggranna soundchechkingen gick bundskapet fram och ljudet återgavs utan att göra till sig. Vanligen glömmer man sådana -små saker- eftersom huvudsaken är att det är -action-. Låten Veroparatiisi som tillägnats Iiro Viinanen och mervärdetsskatten fick publiken att vråla och sångsolisten Vesku Jokinen tycktes vara i sitt livs form. I Naama puutuu hördes Jari Helins fina bas och i Metanol Marko Vuorimaas smältande gitarr. Vesku och Tarja Huntus framförde tillsammans Elämä on taikaa och fick publiken att sjunga med. Då var också scenkoreografin som bäst. Trummisen Riku Purtola fungerar som garant för rytmen och sköter sitt jobb väl.

--Risto Jalonen