Månskendans med Calle Lindholm

Vaasapedia
Loikkaa: valikkoon, hakuun

Vasabladet 15.9.1998


Calle Lindholm mångårig vandrare på musikens mångfacetterade väg, bjöd på fredag tillsammans med Wasa Dixie Tigers på en hellkväll på Strampen.

Kvällen präglades av kontinentalt kunnande, vilken inte alls är underligt med tanke på att maestron nog lårt sig sina många olika läxor; bland annat har han haft flera olika sammansättningar, producerat musikaler och varit musikredaktör under tiotals år. Radioredaktören blir han den 1 januari nästa år på ungdomsradiokanalen Radio Extrem.

Vasa Jazz Club måste ges en eloge för att de lockade Lindholm till Vasa. Så kunniga förmågor hör man sällan här. Förutom sångförmågan behärskar Calle Lindholm också kringsnacket. Övriga instrument är gitarr och klarinett. Om sin lillabror Dave säger Calle att han gör vad han vill på en gitarr. Jag håller med och frågar vad det är som gör bröderna så olika? - Dave är Dave och jag är jag. Desto mera behöver man inte fundera på det.

Slagfärdig man

Calle kan verkligen vara värd. Musiken fungerar. Alla har roligt.

Calle Lindholm är lika slagfärdig var han än är och kanske det är just det, som på våra breddgrader gör honom till en sällsynt New Orleans-musiker. New orleans-musiken åter är något helt speciellt och jag påstår att det inte är många som i våra trakter på ett trovärdigt sätt kan framföra den. Calle lindholm kan.

Trettioårig erfarenhet

Åhörarna hade gärna fått vara flera, speciellt för att Calle Lindholm så helt bjöd på sig själv, något som är sällsynt och mycket publikvänligt. Calle gav verkligen liv åt dansen. han gav publiken vad den ville ha och framför allt gjorde han det på ett naturligt sätt.

Calle Lindholms artisterfarenhet och säkerhet inför publik är fenomenal, det vet vi, men otroligt är att han orkar vara trevlig ännu efter en trettioårig bana. Men stördes man under kvällen av att maestron inte riktigt kunde reagera.

Den största av alla låtar, Stormy Weather, höjde stäningen. Happy Birthday spelades avslappnat, vilken var helt på sin plats då en kompis önskades trevlig födelsedag. Gergia on My Mind, i sin ärliga tolkning, fick musikens vågor att bölja, och vi sökte oss hem beledsagade av den sista bluesen.

--Risto Jalonen